Blogg

Ordet "spiritualitet" kan ibland låta flummigt. Som något som hör hemma i avlägsna tempel eller kräver timmar av meditation på en bergstopp. Men i egentligen är naturlig spiritualitet något som många av oss upplever helt spontant utan att ens tänka på det som "andligt".

I en värld där mycket snurrar snabbt, där intrycken är många och tankarna aldrig riktigt stillnar, kan vi lätt tappa fotfästet. Känslan av att "sväva iväg", att inte riktigt vara i kroppen, att vara överstimulerad eller splittrad, det är där behovet av att jorda sig kommer in.

Du behöver varken kristaller, rökelser eller särskilda böcker för att leva med naturlig spiritualitet men du är självklart fri att använda dem om du vill. Den här vägen börjar inte i prylar eller perfekta ritualer. Den börjar i något mycket enklare: närvaro, nyfikenhet och en vilja att lyssna.

Den här formen av andlighet börjar i sinnena. Att känna vinden mot huden, höra regnet mot taket, se solen gå upp över fälten och känna att du är en del av det. Inte som en åskådare, utan som en levande varelse bland andra.

Vi har nog alla en plats. En bit skog, en strand, en sten vid vattnet, en äng som doftar barndom. Det finns en plats jag alltid återvänder till. Inte alltid med kroppen, men ofta i tanken när livet känns för trångt eller världen för högljudd.